Oh det är ju en bra fråga!
Jag har bott här i Västindien på nästa 4 år och jag har inte varit i Sverige för även en långe tid.
Den sista gången jag var där var... 1998.
Då var jag en riktig student i det franska universitet av Lille 3 och jag hade fått ett stipendium för att studera svenska på en folkhögskola i Fristad, en liten by i Borås området.
När jag kommer ihåg denna tiden ljuger det ju som ett helt annat liv.
Nu har jag en fru, ett jobb och ett litet hus vid det karibiska havet där man har aldig sett snön.
Min fru har aldrig haft kontakt med mitt liv som svensktalande student.
Det låter som jag har varit en spion i ett annat liv och nu, som pensionnär, tänker jag om vad kul det var att studera svenska och att vara i Sverige.
Konstigt eller hur?
Nu bor vi på ett jätt vackert ställe med vita stränder och en varm sol det hela året...
Varför saknar jag svenska?
Varför då vill jag läsa språket igen?
Jag tror att jag kommer inte att få något svar ännu.
Bara kan jag säga att jag saknar Sverige och svenskarna.